Jaa så var det då äntligen dags för bebisar igen! Jag vaknade före väckarklockan och liksom studsade ur sängen. Då kom Flora och började krafsa och bädda. Det var som om det va uppgjort mellan oss två, att NU är det dags. Det mest komiska med det hela var att jag hade sagt till vänner och bekanta att på torsdagen kommer dem! Och mycket riktigt, på torsdagen kom de små! |
Flora började bädda runt 07.00 på morgonen, 07.30 såg jag att hon hade värkar och 07.39 var den blå/vita satt till världen. Snabbt och lätt och strax därefter kom moderkakan.
Fyra minuter i åtta var det dags för nya värkar, den svart/vita var ute på en minut!
08.38 kom nr 3, den blå
09.20 var det dags igen för 4:an att titta ut.
10.30 kom den sista.
Allt gick lätt och smidigt, moderkakorna kom som de skulle, men matte fick avnavla...
Någon timma senare märkte jag att den svart/vita hanen verkade loj och sen somnade han in....just nu är allt en blandning mellan lyckorus och sorg. Men man ska inte bara sörja det man förlorat, utan komma ihåg att glädjas åt det man har kvar.
|
När jag sitter här hemma och tittar in i boet så översvämmas jag av kärlek till Flora. Det kommer som ett pirr ända nerifrån fötterna, som sprids ut som bubblor fulla av kärlek, via magen upp till mitt hjärta! När det når hjärtat så får inte alla bubblorna plats, utan kärleksbägaren svämmar över, bubblorna blir till tårar och hamnar på mina kinder.....det ÄR KÄRLEK OCH LYCKA !
|
